Hallelulja, Helt normal! Hurra!

Jag äta klada barn!

I svanken,
innanför den bruna kavajens solkiga tyg,
satt den.

Rätt upp i rektum,
där normalt sett det bästa kommer ut,
flög den.

Oh, sautan,
fokuserad och illvillig som en övertygad präst,
ryter åt mig.

Nä, nu slukar jag mig själv
som en negerboll
och sover en stund.

Min kalender gapar tom som en tömd och urdrucken ölburk.
Jag tror inte ens en apelsin i röven kan muntra upp mig.
I vild frustration skapar jag kaos genom att sitta alldeless stilla.
Att andas känns i detta nu som en tom gest i sin meningslöshet.
Min bruna kavaj har solkiga fläckar på ärmarna och är död.
Den talar inte ens med mig längre.

Plötsligt slog meningslösheten mig som brödkavelsvingande käring
och igenkännandets trygghet kastkramade min lekamen.
Men hualigen! tänkte jag då. Jag har ju inte dragit några könsord
i marken, inte ens ett litet pung.
Kräftan närmade sig då slutgiltigt och jag skrek inte
men vände mig om min pannkaka och där stod mor.
Men lilla söta hjärtanes då! vrålade hulliganerna i mina öron,
nu jävlarimiglusenblirestryk på barna!
Ock så, en massaker, inledd i Herrens bakdel,
vackert minsann som en brun kavaj!

Apan äter banan.
Bananen är gul.
Gul är som solen.
Solen skiner på Apan.
Apan äter banan.
Banan den går runt.
Rundeln spinner loss.
Losset glider sakta.
Långsamheten äter dig.
Du är en banan.
...
Du är gul... Gul är ful... Du är Ful.

I en sommarfrock och beige BH
hittades hon död i den driva.
Jag kom förbi å tvingades se på
under lögnen att jag kunde skriva.

Rövknutar å navelpilleri! Anfäktar och vinkelslipar!
Era nedras socialbananer kan inte se skillnade på pung å röv!
Hopp i åna efter tåna, nu kom hon in siddu.
Thjingeling nu ska di mysas!

I will certainly not help you.

Hej å hå!
Spotta i näven å skita i handflatan!
Nu jävlar rullar det på med dunder å brak,
titta där en flaska vin och ett oöppnat flak!
Sjung Movitz!
Hej, hopp, fallera,
nu dansar vi alla ner i vår grav!
En brun kavaj jag ser fladdra
och ett helt hov jag hör pladdra!
Schysssss, tystnad, tagning, allvar på scen
vår broder spelar lysande, Movitz mon frére!
Nu vilar staden så sött,
låtom oss vifta med könen tills vi blir trött!
Åh, du bitterljuva sköka
inatt ska jag njuta och stöta!
Skit i morgondagen,
den har blått ångest att erbjuda!
Än är jag inte slagen,
vi måste älskogen bjuda!
God natt, god natt,
min alkoholiserade,
prostituerade,
falnande skatt!

Jag är inte som alla andra, jag är lite speciell.
Jag är kär i mamma, för hon är så jävla snäll.

Jag kan se välden hoppa jämfota förbi med ett brett leende när jag sitter och tittar på måsarna som precis har ätit spritindränkt långfranska.
Då tittar jag tillbaka och säger: -"fan glor du på din satans mupp, jag ingen ångest hava kvar!"
Sen drar jag upp brallorna, upp över den feta buken så den härliga röven skiner i solen genom de slitna bruna manchesterbyxorna. Tar på mig den bruna kavajen och den solblekta baskern, sätter mig upp på en sten och njuter vidare - nysketen och granner som slackarens tyngsta dotter.

Jo-jo, sörru, näven full av glas!
Jag svingar dasen som en lian kring hennes
hesa galna hals.
Fy sautan, kvinna res dig opp,
smaka nu på pappas ...
Djävulen, den kvinnan hon kan,
åka kavajslag genom hela socknen.
Brun är den, brun var den,
va i helvetes fekaliers innanmäte styr ho' om?
Tig ma di, kjoltyg!
Tig ma di, din huldra!
Här har husbonn ställt sig upp!
Gapa vackert, ner på knä!
Såja...

Att skita i en rosenbuske,
torka sig med handen
och tvätta röven i en å.
Det är gutt!!

Kabojjshatt mellan tuttarna,
jag lutar mig fullt ut i luften
och jag ropar till ångesten:
Tjenare kompis, nu är jag här!

Vem är aset bredvid mig i slafen?
Jag tuggar sand och vrålar:
Gå ditt lilla stycke!
Gå, lämna mig nu!

Varför är du kvar?!
Fyfan, jaha, nu blir kavajen
struken i alla fall
och lite frukost ska jag bannemej
tvinga mig till.

Jahapp, fyfan, jucka mig baklänges.
Morgonbult!

Smärtan är olidlig, det gör så ont att jag inte vet vad jag heter snart.
Smärtan gör så gott, det är så underbart.
Det värker mest magen, för den är i vägen.
Det gr inte att ta miste vart den är belägen.
Skiten rinner längs väggen.
Jag vill vara som dräggen.
 Långhårig och snurrig.
Go och murrig
Intresset för att sova vaknar.
Det är något jag saknar
Blicken fastnar inte där den ska.
Det är bara att dra.
Rimma är jag rätt bra på.
Då min skäl är grå
Jag fuskar aldrig, inte i nått.
Det vore ju ett brott.
Att använda rimlexikon skulle jag aldrig komma på.
Då det enda jag tänker på är stora och små BH (s).

Fan, jag måste spy nu, det blev så seriöst. Fy fan, vilken dynga, det duger inte ens att ha i en sketen dikt. Men jag Skalbe, som står på alla fyra, är beredd att ta emot. Det är jag van vid. Man ska lida! Du oxå!

Så här kan det se ut när storheten Skalbe skapar ett alster eller två. Det har ryktats om att just när bilden togs så var Skalbe på toa, men det har inte bekräftats ännu. Men man kan tydligt se spåren efter honom och det är säkert inte många som märker att det är nystädat! -"Fy fan, det är så man måste spy", säger Skalbe med en hes röst som hämtad ur en gammal cowboyfilm. -” Jag var bara ute och tog fem cigg på tio minuter och så är inte maten klar! Vad blir det till mat?”, säger Skalbe. Vår store skapare svarar genom Skalbes huvud: - ”Det blir nog vattensoppa idag också” Skalbe tittar på väggarn som om dom vore farliga och inser det goda i det hela – allt är som vanligt, inget gjort idag heller. Åhh vad jag ska lida och ha det skönt ikväll!

Jag är öm
som en rotfyllning
i din stinkande mun.
Med sandpappershänder
river jag dig till ett öppet sår.
Sparkar din njure
gyllenblå
som ett fotbollsmål.
Jag driver med dig,
låtsas vara djup,
ljuger öppet och ärligt.
Du sväljer mina verbala
fekalier
som gårdagens våffla
med grädde.
Mina jag skrattar
ljudligt
roat.
Mina jag tävlar
om att överträffa
varandras gycklerier.
Jag säger lycka till,
skriv, svälj,
låt mig frossa i mitt driveri.

Jag heter Skalbe och mår inte bra. Just nu njuter jag av min tredje psykos för dagen.
Jag ser allting dubbelt eller trippelt så för mig räcker det att titta en gång på något. Jag har det så gott här i min ångest.
Jag känner mig inte alls tom, nej för jag är full av skit. All denna skit ligger jag och vältrar mig i och har det bara så skönt.

Det är ett stort tryck över bröstkorgen, det känns ungefär som att jag låtit slaktarens tyngsta dotter fått rida! Fy fan för sådant snusk! Folk måste lära sig att veta hut! På min tid, ja på min tid då alla var nöjda med det lilla. Ja, på min tid då alla var nöjda med det lilla då var det ingen som la sina fingrar emellan. Annat är det nu, nu ska alla bara hålla på med mig. Lämna mig ifred! Fan vad ni är ute efter mig. Låt mig vara i fred!

Som ett hjärnstillestånd i vassen,
ruskigt och rött,
vilar stjärten i harmyntarns anlete.
Ung och bångstyrigt brun
fladdrar
kavajen
som en gåta runt könet.

Vad är det där, i gräset det blaskiga?
Vad är det där, i kavajen den bruna?
Må änderna karva ur ditt innanmäte!
Du lustfyllda kadaver till mäniska!
Ut ut ut!
Tut-tut, säger bilen.
Och ingen svarar.

Gräshund.

"Skatten är funnen" och alla är så glada.
För ett par år sedan var det en lustigkurre som fick syn på den oehört populäre och mystiske Karlus Skalbe. Detta är skrivet utifrån hans anteckningar. Enligt vad som går att tyda så har "mannen med anteckningarna" följt efter Mr. Skalbe ett bra tag och iaktagit honom. Det här är berättelsen om när Karlus Skalbe Finner Skatten. -Blir det roligare nu vet jag inte vad jag ska ha på mackan imorgon! Utbrast en glad åskådare. En annan i publiken sade att hon gått vilse och inte alls var på rätt plats. -Tokkärring! Det var den 15:e januari då två utav stadens invånare spekulerade hej vilt med kapitalet dom fått från en pantburk. - Vad ska vi göra med alla dessa dollar, undrade den ena. - Hoppa ner i strömmen med dig, sa den andra då. - Du är ju fan dummare är vattentornet, fast jag är dummare, tillade han innan han stoppade upp halva snusdosan i munen och runt omkring. Sen gick de båda mot en korvluva för att tjata lite på korvgubben... - Öhh, en korvajäven!. - Va? - Ro hit med en korvjävel för sautan! - Okey då, du verkar vara en så snäll och go kille så du behöver inte betala. Gutt tänkte Skalbe och satte i sig hela korven i en tugga och blinkade till lite med ögonen i en spasmisk rörelse. Hela kroppen hängde med i den rörelsen. Skalbe gick runt i cirklar ett tag innan han kom på den smarta idén att ta av sig kläderna! Så gjorde han och gick runt i stadens butiker samtidigt som han hela tiden mumlade för sig själv; - fan va lite skit det är ute nu för tiden, klä er lite skitigare era paranta stackare! Det hela utpelade sig i mitten av januari och det var askallt ute så Skalbe börjar frysa lite.... Brrr brrr sa han. Sen gick la han en kabel mitt på gatan och skrattade högt. - Lenge leve dekadensen!!