Hallelulja, Helt normal! Hurra!

Plötsligt slog meningslösheten mig som brödkavelsvingande käring
och igenkännandets trygghet kastkramade min lekamen.
Men hualigen! tänkte jag då. Jag har ju inte dragit några könsord
i marken, inte ens ett litet pung.
Kräftan närmade sig då slutgiltigt och jag skrek inte
men vände mig om min pannkaka och där stod mor.
Men lilla söta hjärtanes då! vrålade hulliganerna i mina öron,
nu jävlarimiglusenblirestryk på barna!
Ock så, en massaker, inledd i Herrens bakdel,
vackert minsann som en brun kavaj!