Hallelulja, Helt normal! Hurra!

Makaroner i vasken! Sautan, du var där igen,
babblandes i icke varat, min hotfulle vän.
Höga visan, jaha, jag såg dig inte direkt,
fast do stojjade å stimmade så fräckt.
Kanse var det uppmärksamhet du sökte
eller var det brännmärket från ciggen du rökte?
Jag förstod aldrig relevansen i ekvilibriumet
det du hojtade om, där uppsutten, på grillade spett.
Men, sautan, var är nu min bruna kavaj!?
Jag hoppas du fattar, din lilla skökepaj.
Nu åker i alla fall luskammen fram i all hast
för nu ska pungen glänsa och spreta som en kvast!
HUALIGEN!

Plötsligt slog meningslösheten mig som brödkavelsvingande käring
och igenkännandets trygghet kastkramade min lekamen.
Men hualigen! tänkte jag då. Jag har ju inte dragit några könsord
i marken, inte ens ett litet pung.
Kräftan närmade sig då slutgiltigt och jag skrek inte
men vände mig om min pannkaka och där stod mor.
Men lilla söta hjärtanes då! vrålade hulliganerna i mina öron,
nu jävlarimiglusenblirestryk på barna!
Ock så, en massaker, inledd i Herrens bakdel,
vackert minsann som en brun kavaj!