Ont (PH)

Smärtan är olidlig, det gör så ont att jag inte vet vad jag heter snart.
Smärtan gör så gott, det är så underbart.
Det värker mest magen, för den är i vägen.
Det gr inte att ta miste vart den är belägen.
Skiten rinner längs väggen.
Jag vill vara som dräggen.
 Långhårig och snurrig.
Go och murrig
Intresset för att sova vaknar.
Det är något jag saknar
Blicken fastnar inte där den ska.
Det är bara att dra.
Rimma är jag rätt bra på.
Då min skäl är grå
Jag fuskar aldrig, inte i nått.
Det vore ju ett brott.
Att använda rimlexikon skulle jag aldrig komma på.
Då det enda jag tänker på är stora och små BH (s).

Fan, jag måste spy nu, det blev så seriöst. Fy fan, vilken dynga, det duger inte ens att ha i en sketen dikt. Men jag Skalbe, som står på alla fyra, är beredd att ta emot. Det är jag van vid. Man ska lida! Du oxå!

Ett geni!


Bättre blir det liksom inte!

Annat snuskjunk!

Appropå midsommar och annat snuskjunk åtnjöt jag en synnerligen subtil känsloyttring denna morgon.

Tärd å översexuell

Jag har en pistagenöt fast i min navel.
Jag överväger nykterheten i tanken att medelst en mindre mängd sprängämnen omlokalisera denna nöt.
Hvad säger ni, bröder och systrar?
Hören I desperationen i mitt, eljest lindriga, spörsmål!

Tandkrämstuber å annat elände

Dikta? Skriva poesi? Lyriskt berättande om starka känslor? Krysta fram nåt vackert ur ångest och psykoser?
Det skulle kunna vara en livsuppgift. Det skulle kunna vara min livsuppgift, eller mitt livs uppgift.
Nu är det inte så.
Jag har hittat någonting mycket viktigare, mycket mörkare, mer ångestframkallande!
Jag ska runka av en jordfräs!
Nu jävlar ska det jobbas i förtvivlan och kaos!!
Spott å spe å jäkelskap, nu ska det gå för dig ditt vanskapta skrälle!

Klo

Så här kan det se ut när storheten Skalbe skapar ett alster eller två. Det har ryktats om att just när bilden togs så var Skalbe på toa, men det har inte bekräftats ännu. Men man kan tydligt se spåren efter honom och det är säkert inte många som märker att det är nystädat! -"Fy fan, det är så man måste spy", säger Skalbe med en hes röst som hämtad ur en gammal cowboyfilm. -” Jag var bara ute och tog fem cigg på tio minuter och så är inte maten klar! Vad blir det till mat?”, säger Skalbe. Vår store skapare svarar genom Skalbes huvud: - ”Det blir nog vattensoppa idag också” Skalbe tittar på väggarn som om dom vore farliga och inser det goda i det hela – allt är som vanligt, inget gjort idag heller. Åhh vad jag ska lida och ha det skönt ikväll!

Het

Hoppas att det inte bara var jag som inte märkt att det blivit sommar nu. Fy satan vad varmt det är! Här satt jag inte ont anande i ett perfekt tempererat rum och småfrös för ac´n står på lägsta. Och så blev jag hungrig och tog på mig jackan och vandrade ner till pizzerian. Fan jag höll på att dö när jag kom ut! Det var som att gå rätt in i pizzaugnen ju!

Efter stappliga steg kom jag till slut fram till haket och beställde pizza. Hela gänget var samlat på pizzerian som även fungerar som den lokala puben för missanpassade. Berra, Gurra, Roffe, Sivan, Laila ja alla var där och stämde upp i allsången på uteserveringen. Åhhh vad dom såg ut att ha trevligt!

På vägen tillbaka fick jag ett par mysiga uppenbarelser ju mer solpsykosen fick fäste.

- " Nu vet jag äntligen hur världen funkar, hur allt hänger samman och alla människor och sådant", sa Skalbe.

Alla förbipasserande pekade på tinningen? Konstigt, tänkte Skalbe som nu har koll på saker och ting...


Frukost, å vilken ångest

Ja-happ, fy fan, inte för man fick sova, men ändå. Ja, jävlars, nu blir det frukost. Kaffe å cigaretter i kopiösa mängder. Får nog i mig en balja å ett paket innan psykoserna huunit vakna. Helvete å luspubdalr!

Vacker som en varböld

Jag är öm
som en rotfyllning
i din stinkande mun.
Med sandpappershänder
river jag dig till ett öppet sår.
Sparkar din njure
gyllenblå
som ett fotbollsmål.
Jag driver med dig,
låtsas vara djup,
ljuger öppet och ärligt.
Du sväljer mina verbala
fekalier
som gårdagens våffla
med grädde.
Mina jag skrattar
ljudligt
roat.
Mina jag tävlar
om att överträffa
varandras gycklerier.
Jag säger lycka till,
skriv, svälj,
låt mig frossa i mitt driveri.

Kan

Jag heter Skalbe och mår inte bra. Just nu njuter jag av min tredje psykos för dagen.
Jag ser allting dubbelt eller trippelt så för mig räcker det att titta en gång på något. Jag har det så gott här i min ångest.
Jag känner mig inte alls tom, nej för jag är full av skit. All denna skit ligger jag och vältrar mig i och har det bara så skönt.

Det är ett stort tryck över bröstkorgen, det känns ungefär som att jag låtit slaktarens tyngsta dotter fått rida! Fy fan för sådant snusk! Folk måste lära sig att veta hut! På min tid, ja på min tid då alla var nöjda med det lilla. Ja, på min tid då alla var nöjda med det lilla då var det ingen som la sina fingrar emellan. Annat är det nu, nu ska alla bara hålla på med mig. Lämna mig ifred! Fan vad ni är ute efter mig. Låt mig vara i fred!

He´s alive!

Det har gått ett ganska bra tag sedan Mr. Carlus Skalbe visade sig på denna sidan av jordelivet. Skalbe har varit bortrest ett tag kan man säga. Han har varit och hälsat på ett par bekanta i det forna Öststaterna. Skalbe kommer ju som bekant från de forna Öststaterna, flyttade sedan vidare till norra Ryssland, sen norra Norge och nu Sverige.
Skalbe har inte varit död på något sätt denna tid! Skalbe har fortsatt att skriva underbara dikter, kolla bara denna:

I ett dike ligger en handgranat, jag ska nog behandla den som pestsmittad.
Jag vandrar vidare längs livets fåra.
I ett träd hänger en sen länge sliten drake utan innanmäte kvar.
Jag vandrar vidare längs livets fåra.

En igelkotte är ute i solen och steker piggarna.
Jag letar fortfarande efter livet. T
re mörtar skippar efter luft på land.
Jag letar fortfarande efter livet.

På håll hörs glada skrål från en millionärsvilla.
Jag vill döda!
En kvinna går förbi på kullerstensvägen i högklackat.
Jag vill blöda, men kan inte för jag håller på att skratta ihjäl mig!

Där min bruna kavaj med det trasiga armfodret hänger och fickorna är vända ut och in.
Där mina utslitna seglarskor letar efter vatten.
Där alla mina sömmar är trasiga.
Där skiten stinker, där möget ligger i drivor, där soporna är trevliga inslag, där ingen bryr sig, där flugor samlas, där ingen vill vara.
Där bor jag nu!
Jag trivs jag!
Där är min plats på jorden.
För så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Det är bara det att jag ”snubblade” lite förut när jag råkade sitta och äta gourmékäk på stans dyraste restaurang med kungen av Arabia...en liten malör sker så lätt…lovar att aldrig mer göra så!

Jag ska lida, plågas och sakta dräneras på allt som en gång fötts.
Jag håller fast vid min ångest å det fastaste.

Jag vet att det gått ett bra tag nu och ni undrar ju förstås en massa, men det bryr inte jag mig om. För jag har inte bara er att tänka på, jag har er granne också, och deras granne, och deras granne. Pwuu att jag måste tänka så på alla. Hoppas ingen bryr sig om mig!

Cykeln min går inte längre, studs?

Som ett hjärnstillestånd i vassen,
ruskigt och rött,
vilar stjärten i harmyntarns anlete.
Ung och bångstyrigt brun
fladdrar
kavajen
som en gåta runt könet.

Späckhuggarmetare...

En gång i tiden så levde det en gammal gumma och en ännu äldre gubbe i en stuga långt från allt vad vi idag kallat civilisation. Dessa två var mycket intresserade av att meta. Hela dagarna satt dom två bredvid varandra på en klipphäll och metade. Men så en dag när dom satt där så kom det en stor firre och nappade på gubbens mask. -” Den ska ju jag ha”, skrek gumman instinktivt. -” Åhh nej, du får vänta tills ikväll!”, sa gubben med ett flin up över öronen. Så baxade gubben upp den stora firren på land och vidare in till matbordet. Så nu kan man titulera gubben späckhuggarmetare.

Det är alltid gräset som glimmar

Vad är det där, i gräset det blaskiga?
Vad är det där, i kavajen den bruna?
Må änderna karva ur ditt innanmäte!
Du lustfyllda kadaver till mäniska!
Ut ut ut!
Tut-tut, säger bilen.
Och ingen svarar.

Gräshund.

Skatten

"Skatten är funnen" och alla är så glada.
För ett par år sedan var det en lustigkurre som fick syn på den oehört populäre och mystiske Karlus Skalbe. Detta är skrivet utifrån hans anteckningar. Enligt vad som går att tyda så har "mannen med anteckningarna" följt efter Mr. Skalbe ett bra tag och iaktagit honom. Det här är berättelsen om när Karlus Skalbe Finner Skatten. -Blir det roligare nu vet jag inte vad jag ska ha på mackan imorgon! Utbrast en glad åskådare. En annan i publiken sade att hon gått vilse och inte alls var på rätt plats. -Tokkärring! Det var den 15:e januari då två utav stadens invånare spekulerade hej vilt med kapitalet dom fått från en pantburk. - Vad ska vi göra med alla dessa dollar, undrade den ena. - Hoppa ner i strömmen med dig, sa den andra då. - Du är ju fan dummare är vattentornet, fast jag är dummare, tillade han innan han stoppade upp halva snusdosan i munen och runt omkring. Sen gick de båda mot en korvluva för att tjata lite på korvgubben... - Öhh, en korvajäven!. - Va? - Ro hit med en korvjävel för sautan! - Okey då, du verkar vara en så snäll och go kille så du behöver inte betala. Gutt tänkte Skalbe och satte i sig hela korven i en tugga och blinkade till lite med ögonen i en spasmisk rörelse. Hela kroppen hängde med i den rörelsen. Skalbe gick runt i cirklar ett tag innan han kom på den smarta idén att ta av sig kläderna! Så gjorde han och gick runt i stadens butiker samtidigt som han hela tiden mumlade för sig själv; - fan va lite skit det är ute nu för tiden, klä er lite skitigare era paranta stackare! Det hela utpelade sig i mitten av januari och det var askallt ute så Skalbe börjar frysa lite.... Brrr brrr sa han. Sen gick la han en kabel mitt på gatan och skrattade högt. - Lenge leve dekadensen!!

Ute - ett måste!

Detta är ett måste på alla platser på hela intörnet. En fin dikt för att et känns så bra i hjärtat.

Ute! Jag går och går men sitter fortfarande still där jag suttit de senaste åren.
Blåsorna på skinkorna svider. Hoppas liljekonvaljerna kommer till våren.
Uhhh vad jag lider.
En våning upp har dom roligt. Ja, det är troligt.
Trappan har brunnit upp.
Så jag ingen rotmos hava kvar.
Nu kom hjärnstilleståndet tillbaka.
Jag känner mig harmsen och hemma.
Fan ta er alla som lever.
Fan ta er alla som har någon livsglädje.
Jag ska slita ur er den glädjen.
Stoppa den i mig spyhink.
Troka fötterna på ert namn.
Hutta könsglosor i er riktning.
Fan ta er och ert jävla fina liv.
Jag vill ha min bruna kavaj kvar.
Jag vill sitta här i mig nersuttna madrass.
Jag vill inget ha, bara bli av med.
Jag ska sprida dynga över allt som finns.
Jag ska sprida bitterhet över skogen.
Bränna ner mitt utedass.
Åhh, vad jag ska ruttna!

/Skalbe - mitt ute i huvudet

Childhood bravery ftw!


Jag försöker dränka min ångest i kaffe men drack för snabbt.
Nu är min tunga alldeles svullen och röd.
Jag tror jag måste skaffa mig en till last.
Helst någonting som går långsamt, smärtsamt, och slutar med min död.

RSS

Efter att ha suttit i säkert 12,3 minuer och letat hittade jag den!
http://heltnormal.blogg.se/index.rss

Måste ju ha RSS i annat än browsern...Så nu blev hela livet genast mycket helare!

Utsikt 2008-06-07


ojojoj

Ojojoj, hej vad det går.
- Läget?
- Jo, tackar de som frågar. Kan man bara bortse från ett par psykoser och att det är så varmt att min lapp´s överhettningsskydd slår till stup i kvarten, så visst.

Jo detta verkar funka fint kollega! Kanske kan bli kul...ska bara dricka ett par kannor kaffe och röka ett par askar cigg för att vakna först...

Favorit i repris


Om en kanin...

...står på öronen, lyssnar den då med tassarna?

Extra punkter åt alla!

I natt får alla extra punkter! Grattis!

RSS 2.0